28 döda eller 985 000?

Slaget om opinionen

Kärnkraftsolyckorna i Tjernobyl 1986 och Fukushima 2011 är några av de svåraste trauman mänskligheten upplevt. Det mänskliga lidandet och de närmast ofattbara kostnaderna på uppskattningsvis 7 000 - 8 000 miljarder kronor för att återställa vad människan förstört, är de flesta också eniga om.

Men hur många offer har katastroferna skördat – en miljon, 300 000, 30 000 eller kanske bara 28?

Och hur farlig är kärnkraften – redan föråldrad, livsfarlig eller kanske det bästa alternativet?

När skulle förnybara energislag kunna ta över – om 50 år, 100 år eller kanske aldrig?

Svaren är värda tusentals miljarder kronor och kan vara avgörande för jordens framtid. Det är därför världens främsta forskare slåss inför öppen ridå och faller varandra i ryggen i slaget om opinionen och informationen.

Frågan om hur många som blivit offer för den radioaktiva strålningen har politiserats. Å ena sidan vill starka ekonomiska krafter få ett slut på uppmärksamheten kring kärnkraftens bakslag. Kärnkraftsindustrins överlevnad hänger på det, framför allt nu när världens kärnkraftsindustrier satsar på fjärde generationens kärnkraftverk.

Å andra sidan ökar kärnkraftens kritiker kampen mot mörkläggning, desinformation, korruption och mot fortsatt utbyggnad av kärnkraft.

FNs atomenergiorgan, IAEA, ska ”främja utvecklingen av den fredliga kärnkraften i världen” – så är det uttryckt i IAEAs statuter. Men reglerna har gjort att IAEAs trovärdighet är låg och dess forskningsrapporter kraftigt ifrågasatta.

Den politiserade forskningen och den motsägelsefulla rapporteringen kring följderna av Tjernobyl har nu också fått EU-kommissionen att sätta ner foten. För att få slut på de förvirrande buden om vad som har hänt efter Tjernobyl och hur farlig eller ofarlig kärnkraften är beslutade EU i november 2013 om en genomgripande oberoende långtidsstudie som kommer att sträcka sig över en hel mansålder.

Detta är ett slag i ansiktet på IAEA som anser att inget mer finns att utreda kring följderna av åtminstone Tjernobyl och som, enligt kritikerna, haft tolkningsföreträde när det gäller hälsostudier i Tjernobyl och Fukushima. Det är ytterligare ett underkännande av alla de mer eller mindre vetenskapliga rapporter som blivit slagträn mellan förkämpar och motståndare till kärnkraften.

Vilka kan man lita på? Hur kan det komma sig att verklighetsbeskrivningarna är så fullkomligt olika? Vad har egentligen hänt efter olyckan i Fukushima? Hur är läget i Sverige i dag i de områden som fick mest nedfall från Tjernobyl? Pågår någon oberoende forskning om de långsiktiga konsekvenserna efter Tjernobyl och Fukushima?

Det är dessa frågor som vi försöker ge svar på i vår blogg. 

Bo Levin  Gösta Elmquist